Visar inlägg med etikett sommar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sommar. Visa alla inlägg

söndag, juni 12, 2011

joyce carol oates

förra sommaren läste jag joyce carol oates dagböcker under ett träd på kyrkogården. ja, jag läste den överallt. nötte ut universitetsbibliotekets sprillans nya (storpocket-) exemplar så till den milda grad att det var med skam jag återlämnade den, sent. jag brukar inte vara överdrivet rädd om låneböcker eller egna för den delen. jag anser att böcker är tillför att läsas, brukas liksom. has med i väskan. jag hade med mig de där dagböckerna överallt. var uppslukad. förknippar sedan dess oates med ledighet i skuggan under ett träd på kyrkogården. stilla och koncentrerat.

nu har jag haft en oates-paus. orkade inte riktigt med det myckna. men av en händelse hörde jag strösekvenser av ljudboksversionen av hennes djur. och blev tvungen att låna något av henne igen! och, åter, är jag fast. hon skriver fullkomligt magiskt. bladvändare. japp! man crazy heter boken. jag har bara börjat.

onsdag, februari 04, 2009

lek med ord

sockrade spishällar
mellan träden
råttor och förbannade fåglar

i ögonvrån
och under varje eftermiddag
en död vråk

putsad
hal
allvetande ögat
utmed vägrenen
pudriga ögonlock
sänder sina
stänglar

tickorna viskar
våta mot halsen
välver trossar
som kastas överbord
och havet ligger stilla som
ett lik

varningarna kom tätare
det hade uppstått
ett plågsamt virrvarr
mellan dem
ett moln eller ett
stoft
att andas in

och parken
och stenarna
och spåren
fjädrar
ben
glaskulor
istället för
ögon

vi tuggade
och malde
vi vred oss
kring en röd axel

du vilade huvudet mot hennes brustna
korg
och höll händerna som en
skärm tills regnet föll

stammarna tätnar
barken fladdrar
hinnor att gömma och åla sig in i
mellan senor och
skinn
man försluter påsen
genom att inte sprattla
med sina vita ben
genom att inte andas

och orkanerna som rispor över huden
och vi sa att det lider mot
skymningarna
det lider
det skymmer det väser och hoppar och brakar och famlar
och mellan rodnaden och du
är vi

ett borstat ägg
ett helgjutet fodral
som ett verkningslöst
sanningsserum som drar in över gatorna
med dimman
ett pulver som människor
hungrigt slickar i sig
för att sommaren är slut