skrivgrejorna i fingrarna. irrandet, pirrandet. det sitter där igen, sjunger i skinnet. likaså gör tveksamheterna. vad ska det bli, ska det bli, kan det bli, kan jag?
med utsikt över nejderna, med svetten över ryggen, skuldrorna, ner mot svanken står jag och spejar och javisst, det skallrar i alla rutorna men det innebär åtminstone jämvikt.
