förra sommaren läste jag joyce carol oates dagböcker under ett träd på kyrkogården. ja, jag läste den överallt. nötte ut universitetsbibliotekets sprillans nya (storpocket-) exemplar så till den milda grad att det var med skam jag återlämnade den, sent. jag brukar inte vara överdrivet rädd om låneböcker eller egna för den delen. jag anser att böcker är tillför att läsas, brukas liksom. has med i väskan. jag hade med mig de där dagböckerna överallt. var uppslukad. förknippar sedan dess oates med ledighet i skuggan under ett träd på kyrkogården. stilla och koncentrerat.
nu har jag haft en oates-paus. orkade inte riktigt med det myckna. men av en händelse hörde jag strösekvenser av ljudboksversionen av hennes djur. och blev tvungen att låna något av henne igen! och, åter, är jag fast. hon skriver fullkomligt magiskt. bladvändare. japp! man crazy heter boken. jag har bara börjat.