Visar inlägg med etikett gnistrar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gnistrar. Visa alla inlägg

lördag, december 06, 2008

birro och blå måndag (fast det är lördag)

ibland är marcus birro jävligt bra. här till exempel. kan inte sätta fingret på vad det är som är bra, men det plingar till inuti, det tar.

mörkret är över stan igen. jag gillar det men längtar efter snö. jag vill ha meterdjup snö att pulsa fram igenom, snö på bilar och tak. snö på träden. jag vill att det ska falla flingor i timmar så att världen blir sådär nästan frasande, tyst.

green mango är den absolut bästa thairestaurangen i stan. prova deras nr 29. med tofu. Bäst!

i november nån gång skrev shoot me while i’m happy (emma gray munthe, filmtjejen) om titiyos nya skiva, Hidden!, och eftersom jag kom på att jag hört låten "drunken gnome" (bara en sån sak) för nån vecka sedan på eldorado eller klingan eller kaleidoskop, letade jag genast upp den nu. titiyo trollar! det hänger. det gnisslar och klappar, knakar, krasar, studsar. ljudet alltså. det krusidullar sig, snurrar och vindlar som glansiga presentsnören i korkskruvslockar. plopp! dripp dropp. kzschhhhhhkkkkrrrrrrschhhhh. gapar, stänger munnen. sväljer.

låtsas att det gnistrar i håret att det finns nåt där som fasthåller. jag sparar på sådana minuter, sekundsnabba tankar som dras ut och blir till evigheter. sparar dem i askar i skallen i bröstet. den torra handen. mina fingrar som strök över handen. jag faller som en fura. hur faller furor.